Bakgrund
Innerbarken är ett mycket tunt lager som ligger mellan veden och den grova ytterbarken hos träd. I detta skikt transporteras kolhydrater, som bildats genom fotosyntes i trädets barr eller blad, ner till stammen. Där används energin för att trädet ska kunna växa i diameter och bli tjockare. Urfolk över hela norra halvklotet har länge känt till att innerbarken hos träd är rikt på näringsämnen. De har därför skördat innerbarken för att äta.
Tallmånaden
Samerna skördade tallinnerbarken i juni då den är mogen, söt och god. På lulesamiska heter juni månad biehtsiemannú som betyder tallmånaden. Med hjälp av en barkspade i renhorn skalades barken av trädet. Den rensades sedan noggrant från barkflagor med hjälp av en liten kniv i renhorn tills ”den liknande en vit linné duk” (Carl von Linné). Barken torkades hängande i solen eller rostades i kokgropar i marken. Den torkade barken krossades sedan till små flingor som ströddes över kött- eller fisksoppor. Förutom att bidra med värdefulla kolhydrater och mineraler till en i övrigt fet och proteinrik kost så hade innerbarken en förtjockande effekt på soppan. Carl von Linné beskriver under sin lappländska resa år 1732 att samerna ”plägha nyttjha innerbarken som en confect”. Det tyder på att samerna åt detta regelmässigt och att de uppskattade smaken. Under sent 1800-tal när skogen fick ett ökat ekonomiskt värde, förbjöds samerna att skörda tallinerrbark. Därför är det barktäkter som finns kvar mycket gamla och bevarande värda.
Barkbröd som nödföda
De flesta känner säkert till begreppet barkbröd. I bondesamhället var det vanligt att använda innerbark som ett mjölsubstitut under nödår. Under de år när skörden av sädesslag var dålig fälldes hela träd som avbarkades. Detta gjordes oftast under hösten när barken inte är särskilt smaklig längre. Ju mer barkmjöl man tillsatte desto beskare smakade brödet och det är förmodligen därför barkbröd har fått ett dåligt rykte.
Kulturspåren i landskapet
I norra Sveriges skogar kan man fortfarande se spåren av detta nyttjande. Barktäkterna avtecknar sig som fönster i tallstammarna. Samerna visste att det inte skulle ringbarka träden för då skulle träden dö. Istället lämnade de en s.k. livrand med intakt bark på stammens baksida. Därför finns det fortfarande barktäkter som är flera hundra år gamla kvar i våra skogar. I äldre tiders skogsbruk ville man rensa och städa skogarna från ”skadade” träd och många barktäkter försvann då. Idag skyddas de som värdefulla kulturhistoriska lämningar i praktiskt skogsbruk. Den äldsta barktäkt som har hittats i Sverige är 2800 år gammal och fanns på en tallstam som fallit ned i en tjärn. Trädet hade sedan bevarats under årtusenden, tack vare den syrefria miljön.
Vad kan barktäkterna berätta
Idag är barktäkter i landskapet ett tydligt tecken på den samiska närvaron historiskt. Med hjälp av dendrokronologi, d.v.s. analyser av trädens årsringar, kan man mycket exakt ta reda på vilket år som barken från ett träd skördades. Det innebär att barktäkter är mycket bra indikatorer för när samer har vistats i området. Studier av barktäkter har bland annat gjorts för att bättre förstå hur samerna har använt skogen historiskt. Man har t.ex. kunnat visa att vissa skogsområden skördades mer intensivt än sina omgivningar. I relation till detta vet vi att en del träd eller till och med skogsbestånd har högre sockerhalt än andra områden. Kanske var det själva smaken på tallinnerbarken som styrde var samerna valde att skörda träden. Grova uppskattningar visar att ca 16 kg färsk innerbark skördades för att ätas per familj och år. Mindre barktäkter gjordes också för att tillverka små barkrullar. I dessa kunde rensenor förvaras under lång tid utan att ruttna, tack vare barken antiseptiska egenskaper.
Referenser
- Bergman, I., Östlund, L. & Zackrisson, O. (2004). The use of plants as regular food in subarctic economies: a case-study based on Sami use of Scots pine inner bark. Arctic Anthropology: 41: 1-13.
- Rautio, A-M (2014). People – Plant Interrelationships. Historical Plant Use in Native Sami Societies. Dissertation, Swedish University of Agricultural Sciences.
Länk: https://pub.epsilon.slu.se/11596/ - Rautio, A-M, Josefsson, T & Östlund L. (2014) Sami Resource Utilization and Site Selection: Historical Harvesting of Inner Bark in Northern Sweden. Human Ecology. 42: 137-146.
- Rautio, A-M., Norstedt, G. & Östlund, L. (2013). Nutritional Content of Scots Pine Inner Bark and Ethnographic Context of its Use in Northern Fennoscandia. Economic Botany. 67(4): 363-377
- Zackrisson, O., Östlund, L., Korhonen, O. and Bergman, I. (2000). The ancient use of Pinus sylvestris L. (Scots pine) inner bark by Sami people in northern Sweden, related to cultural and ecological factors. Vegetation History and Archaeobotany. 9: 99-109.
- Östlund, L., Bergman I och Zackrisson, O. 2007. Bark: nyttigt och gott! Forskning och framsteg. 5: 2007. Länk: https://fof.se/tidning/2007/5/bark-nyttigt-och-gott
- Östlund, L., Bergman, I. & Zackrisson, O. (2004). Trees for food – a 3000 year record of subarctic plant use. Antiquity. 78: 278-286.